sen kväll

Jag har ett problem. Så fort jag träffat en tjej som fångat mitt intresse tar jag alla de förhoppningar och förväntningar jag byggt upp under många år och lägger in dem i mitt intresse. Det blir helt orimligt och orättvist, kraven eskalerar och hon och jag försvinner under ett berg av förutbestämdhet.

Det är också ett mönster nu. Det händer gång på gång. Jag vill inte ha det så mer.

Jag vill låta en relation få byggas från grunden utan alla de här förväntningarna på framtiden. Jag vill låta oss två forma våra egna förväntningar. Jag vill inte applicera min mall på allt och alla. Min mall kväver mig och oss.

Gårdagskvällen blev oväntad. Snabb öl med en vän, skulle det bli. Det höll det på att bli, om inte hon också hade hört av sig. Varför hörde hon av sig? Vad var hennes avsikt? Hade hon en plan för vad som skulle ske?

Plötsligt hittade jag mig själv hånglades på en soffa i en hotellobby. Kunde inte stå emot. Ville inte stå emot. Ville ha henne. Men av vilken anledning vet jag inte.. Och av vilken anledning hon ville ha mig vet jag inte heller. Hon pratade om flykt, om attraktion. Hon tände mig. Jag tände henne.

Hon sa att hon vill ha någon annan men när jag frågade vad hon då gör här med mig fick jag inget svar. Logiskt sett försämrar hon sina chanser med honom genom att vara med mig. Men hon kanske ändå inte tror att hon har någon chans där. Man är dock sällan rationell.

Och jag ska åka till USA. Snart.
“Tänk om inte USA”, var det hennes eller mina ord? Jag vet inte. Det var iallafall hon som sa dem…

Ska vi låtsas som ingenting nu? Kommer allt bara vara som förr nu? Hur kommer stämningen bli när vi ses alla tre? Alla vet ju. Han vet bara inte att jag vet..

Jag kunde tagit med henne hem. Imorse ångrade jag att jag inte gjort det. Hon tänder mig.

Men jag är avstängd fortfarande. Det märkte jag igår. Hur blev det så? Har jag fortfarande ömmande sår? Det är tre år sedan nu! Men jag har ju inte direkt bearbetat saker och ting.

Jag behöver verkligen vara själv ett tag. Av så många anledningar. Jag är inte längre bra på att vara själv. Jag behöver finna ro i min identitet. Bli trygg igen. Det kan jag bara bli om jag är själv.

Tiden för oss var inte nu. Jag ska jobba på att göra mig av med de orimliga förväntningarna. Jag ska jobba på att hitta mitt känsloliv igen. Först då kan en relation bli värt något på riktigt. Allt annat blir bara anpassningar efter en mall.

Det kanske aldrig blir tid för oss.

Utforska inlägg i samma kategori: Uncategorized