Delning
Telefonsamtal från Danmark. Som från ingenstans undrade hon när jag skulle flytta..
Nu blandar jag ihop saker, men det var ett jobbigt telefonsamtal. Kanske var det samma samtal som när jag bröt ihop första gången den hösten. Den ödesdigra hösten 2008. Plötsligt kom frågan om julfirande, det var säkert bara oktober. Jag hade ingen aning. Ville inte.
Tårarna rann när jag gick längs tvärgatan. Jag har en så klar minnesbild av var jag var när jag direkt efteråt pratade med mamma. Tvärgatan, ingången till matte, vid bron. Det var första gången jag ringde till mamma, för att jag inte visste vem jag annars skulle ringa till. Med gråt i rösten.
Hon är klok min mor. Fick mig att ta ett beslut, att fira jul hemma. Själv. Bra.
Första sammanbrottet. En liten sak som blev stor.
Om julplaner var en liten sak var nästa ett desto större svek. Flytten. Vi hade bestämt att jag skulle bo kvar, att det fortfarande skulle vara vårt hem. Sen, plötsligt, gällde inte det längre. Plötsligt skulle jag flytta från vårt hem.
Det tog mig hårt. Jag hittade en ny bostad, som jag hatade hela första året. Men framförallt under hösten. Jag hyrde ut vårt gemensamma hem under uppsägningstiden. Flyttade ut själv, utan henne. Flyttade alla våra saker till min nya lägenhet. Det blev fullt. Sålde saker för att få plats. Sålde våra saker.
Tillslut skulle jag visa lägenheten för nya hyresgäster. Då blev jag så full som jag aldrig varit (och aldrig blivit) kvällen innan. Men jag visade ändå lägenheten, svårt bakfull. Svårt bakfull. De tackade ja och jag flyttade tillslut ut våra sista saker. Bodelningen var ett faktum.
Där tog det slut. Vårt gemensamma liv.
När jag själv flyttade ut ur vårt hem.
